Livstiden


Överambition
22 mars, 2010, 8:34 f m
Postat i: HK & Co

Måndag, och mer full rulle än vanligt. Ordningar ska återställas, befläckade rum ska städas upp och helgaktiviteter ska sorteras in i arkivet.

De som jobbat under helgen får dock vila, och de kan de behöva. Ärligt talat så slog nog det klämkäcka Teamet för Överambition och Nitiskhet (TÖNT) något slags rekord, vilket i sin tur fällde SömnKontrollAvdelningen totalt. TÖNT stod och domderade och tvingade Redan att styra upp saker till klockan 3 på morgonen vilket tvingade Stress & Jäkt (SJ) att komma in och helgjobba för saker och ting skulle hinnas i tid till diverse aktiviteter på lördagen.

Och vad som hände med Geografi och Lokalsinne där på lördagnatten vill jag inte ens gå in på. Det blir löneavdrag på det. Och så jävla kassa som de är  i vanliga fall kan jag ju avslöja att de ligger ju inte på tio-i-topplistan över de som drar in storslantarna redan innan direkt. Något gick helt fel i rekryteringen och det får jag sota för rätt ofta, sällan så mycket som i lördags dock. Fnys.



Bra jobbat!
19 mars, 2010, 12:44 e m
Postat i: HK & Co

Jomen, jag måste säga att det gick ju riktigt bra i går. Fysisk aktivitet utfördes, föda inhandlades, mat lagades och kaka bakades. De börjar bli ganska ruttade på Redan och EO har ju bemästrat sin konst sedan HK såg dagens ljus, så de ska ha ett par rejäla klappar på axeln för sitt idoga jobb.

Till skillnad från KBA så arbetar Redan och EO dygnet runt, de hör till toppskiktet och de visste att det var slitigt när de tog jobbet. Klart de får OB, men man kan ju inte låta bli att tycka synd om dem ibland ändå. Jaja, jag kanske bjussar på ett extra glas vin i kväll. Vara lite av den där justa arbetsgivaren alla drömmer om.



Ordning och reda
18 mars, 2010, 8:41 f m
Postat i: HK & Co

De senaste dagarna har det varit högtryck på delar av HK. Avdelningen för Ordning och Reda, i folkmun kallat ”Redan”, sköter sig vanligtvis mycket bra och är allesammans klippor att lita på, you go girls! De jobbar dessutom fint tillsammans med systeravdelningen Effektivitetsorganisationen (EO).

De klarade gårdagens utmaningar, att efter jobbet hinna både köpa en tidigare uttittad tröja, en stor ugnsform, äta något snabbt men ändå hälsosamt, hinna hem i tid till tvättiden, tvätta då givetvis, samt klämma in ett avsnitt av ”Grey’s Anatomy” och gå till sängs senast 22.30, ganska bra. Ingen tiopoängare, men man får vara lite juste och säga att gällande bristerna kring måltiden så var det faktiskt Beslutsförfattarna i ledningsgruppen som sjabblade till det som vanligt. Ärligt talat, den som gav dem det jobbet var ju inte riktigt kompetent. Och måste de vara flera stycken? Totalt meningslöst, det blir ju bara diskussioner och uppskjutanden hela tiden. Jaja, det var ett sidospår, vi ska återgå till Beslutsförfattarna någon annan gång.

Hursomhelst, i dag och i morgon ska Redan och EO få jobba ännu hårdare (sorry, men det blir vila på lördag!). I kväll ska det hinnas med fysisk aktivitet vid precist klockslag (om Rehabiliterings- och antagandesamfundet (RAS) fått tillräckligt med bidrag för att sköta sitt jobb, annars får Avdelningen för Förträngning och Antagande (AFA) slita sig från eftermiddagskaffet), födoämnen ska inhandlas, mat ska lagas, kaka ska bakas och öh, ja, sömn ska inkrävas. Det låter ju inte på det stora hela som särskilt mycket inser jag nu när jag läser detta, så det ska nog gå alldeles utmärkt.

Rapport imorgon, samt ett nytt spännande inlägg om vad Redan och EO ska få syssla med tills vilodagen infaller.



ANO
11 mars, 2010, 9:50 f m
Postat i: HK & Co

Det finns nog få avdelningar på företag som inte har brister överhuvudtaget, och KBA är inget undantag. Något som de helt valt att skjuta i från sig är sjukdomar.
Och självklart har de lagts på redan överbelastade Avdelningen för Nervositet och Oro (ANO).
Och eftersom de är sådana urbenade mesar där så vågar de givetvis inte säga det där så väl behövda nejet. Och så sitter de skakande med sina kaffekoppar i handen och försöker föga övertygande mota bort eventuella symtom.
”Nä, det är nog inte halsont, det är bara, öh, en sådan där prick som kan svida lite”.
”Nä, det där är inte luftrörsinfektion, det är ju vintern. Ja, precis. Det är ju vintern och de här nedrans värmeväxlingarna som retar i bröstkorgen”.
”Hosta? Haha, nej vet du vad, ska man inte få vara lite rosslig när det är tio minus var och var annan dag? Iväg till löpbandet med dig”.

Och fastän jag ser tvekan i deras ögon, den här 40-talist-tants-osäkerheten bakom en mur av vällagd make-up och fönat hår, pustar jag ut av otrygg förvissning om att inte heller i dag blir det några avvikelser från schemat.



Alkisdrömmar
10 mars, 2010, 1:02 e m
Postat i: Filozofie

Jomen, på det stora hela så blev det nog en rätt bra dag i går. Jo, det tycker jag. Den får en sjua av tio. Dagens dag är nog bättre i och för sig. Så kan det gå.

De senaste dagarna har jag funderat mycket på mening. Meningen med si och meningen med så. Efter att ha läst ”Jag ska bara fixa en grej i köket” av Moa Herngren, så är jag lite sugen på att bli alkoholist. Det var säkert inte Moas mening, men i boken smygsuper huvudkaraktären lådvin av märket Gato blanco. Herregud, ska man nu smygalka bakom sin välputsade fasad kan man väl göra det med mer stil än så? Även om man är ensamstående morsa? Visst, sitter man i parken med näsporer lika stora som a-brunnslock kanske det är overkill att korka upp en Clos La Madeleine Grand Cru. Men i soffan till fredagsmyset kan man väl ändå unna sig något annat än surt bag-in-box?

Det är så jävla synd bara att det inte går så bra att kombinera alkhol och träning i en sådan mån. Annars skulle jag vara full redan nu.



En bra dag
9 mars, 2010, 9:19 f m
Postat i: Filozofie

I dag måste bli en bra dag. Den började så fantastiskt. Inte nog med att DN kom i tid, de spelade ”Sounds like a melody” på Vaken med P3. Anno 2010. Kan det bli mycket bättre? Än gröt och ”Sounds like a melody” på en och samma gång? Jag tror inte det.

Det känns pirrigt att skriva att det här troligtvis blir en bra dag. I morgon ska jag utvärdera och ge betyg.



Baksidan
8 mars, 2010, 10:26 f m
Postat i: Filozofie

Om jag skulle skriva en bok om mitt gudsförgätna liv skulle det nog stå såhär på baksidan:

Sofie är snart 29 och inbillar sig att hon måste flytta till Indien ett tag för att kunna bli lycklig. Dels för att ”vidga sina vyer” som hon gärna uttrycker det, men dels också för att slippa de här lite nedlåtande blickarna när hon pratar om sin torftiga bakgrund. Hon är trött på att max ha färdats två mil. Från förorten in till innerstan.

Hon tror också att i Indien kommer hon att hitta en annan mening med livet än mat, och på en vanlig torsdagkväll kommer inte Criminal Minds vara höjdpunkten. Sofie vet inte riktigt vad som egentligen väntar bakom ridån till sitt nya, fantastiska liv. Men hon vet att allt kommer att bli bättre. Det måste det bli.



High five
5 mars, 2010, 3:51 e m
Postat i: HK & Co

I dag är det fredag och KBA stänger för helg runt 16. Om 20 minuter. Jag kan inte bärga mig. Haha, de är ena sorgliga stackare där uppe. Jobbar stenhårt för att bevara kontrollen måndag–fredag, men så fort de drar i lampsnöret, sätter på sig hattarna och kilar hem för veckan brister ju allt. Trots deras vädjan. ”Ja, vi går hem nu, vi får inte betalt för helgerna, men försök, snälla du, försök!”

På måndagarna kör de samma rutin. Går och hämtar en svart sopsäck ur städskåpet, plockar sammanbitet ihop spillrorna efter helgens förödelse och svär att den här veckan ska de TAMMEJFAN söka nytt jobb. Utmaning jovisst, men verkar det inte jävligt soft i nyckelbenet?

I kontrollrummet är det high-tech på högsta nivå. Rattarna vrids upp till max, praktikanten kommer tillbaka från mörkaste utrymmet med hinkar av ångest som bränsle och framåt lunch brukar det ha ordnat till sig. Då gör de high five, klappar varandra på axlarna och unnar sig en cappuccino på ångkokt vatten och sötar med serotonin. Det börjar kännas bättre.

Men nu! Nu är de ena feta suckers som snart går hem.



Utsvävningar & KBA
4 mars, 2010, 8:54 f m
Postat i: HK & Co

I tisdags gjorde jag en utsvävning från mitt überkontrollerade livsmönster. I och för sig var utsvävningen i sig ganska kontrollerad i och med att jag ansökt om den och fått den godkänd och tillåten. Kontrollbehovsavdelningen (KBA) är faktiskt relativt frikostig med utsvävningar, bara man hör av sig i god tid, men vi kommer att få reda på varför.

Utsvävningen fick innehålla:
*Middag på restaurang – på en tisdag. Detta är i sig egentligen inte en utsvävning, för middag på restaurang får man äta, men inte på vilka som helst. Man får gärna äta på asiatiska restauranger, för nudlar är av någon anledning tillåtet. Tisdagsrestaurangen var en italiensk, ur KBA:s mått mätt varken tillräckligt fin eller välrenommerad för sin goda kost. Men eftersom det var ett födelsedagsbarn som bestämt det hela var det okej ändå.
* Två glas vin.
*Pasta.
*Efterrätt.

Ja, ni hör. Jag ryser lite bara jag radar upp de här tre sista punkterna. Vin. Pasta. OCH efterrätt. På en tisdag! Härreminje. Men, det var godkänt och klart och ingenting att bråka om. För – KBA funkar ju lite så, att ibland godkänner de saker och ting bara för att få lite underhållning själva. Allt är ju ganska välordnat uppe på HK, så när de får tråkigt brukar de vara lite extra frikostiga med den gröna stämpeln så att de ska få lite att styra upp dagen efter. Gotta sig, och sjunga ”Vad var det vi sa?” medan de städar upp skamsna fläckar.

Det värsta med denna utsvävande afton, var att ingenting av det godkända smakade särskilt bra. Det visste KBA, de visste att en turistfälla i Gamla stan inte kommer att erbjuda några av de lustar som utsvävningar SKA innehålla för att vara berättigade. Lik förbannat nästan knuffade de mig mot kanten av vattenfallet.
”Gå då! Gå, vi lovar, du kommer inte att falla.”
”Men, det är ju förskräckligt högt, och blött och kallt, vad gör jag här?” Ropar jag förtvivlat genom bruset.

För att sedan falla. Vakna upp och inse att tiramisún jag besudlat min kropp med smakade vattnig banan. Det var den som drog ner mig.



Dubbeldusch
3 mars, 2010, 8:06 f m
Postat i: Filozofie

Jag tror att jag har hittat meningen med livet. Det kan vara något så enkelt som Dubbeldusch. Messias förklädd i en plastförpackning har kommit för att rädda mig.
Han:
*Är billig – utan att kännas billig
*Rak, enkel och snygg
*Har en praktisk medföljande krok
*Doftar som jag kan tänka mig att Andreas Lundstedt gör i videon till ”Start the fire”.
*Är både schampo och duschtvål på en och samma gång.
Jag längtar tills i kväll då det är du och jag, Dubbeldusch …




Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.