Livstiden

Jomen, på det stora hela så blev det nog en rätt bra dag i går. Jo, det tycker jag. Den får en sjua av tio. Dagens dag är nog bättre i och för sig. Så kan det gå.

De senaste dagarna har jag funderat mycket på mening. Meningen med si och meningen med så. Efter att ha läst ”Jag ska bara fixa en grej i köket” av Moa Herngren, så är jag lite sugen på att bli alkoholist. Det var säkert inte Moas mening, men i boken smygsuper huvudkaraktären lådvin av märket Gato blanco. Herregud, ska man nu smygalka bakom sin välputsade fasad kan man väl göra det med mer stil än så? Även om man är ensamstående morsa? Visst, sitter man i parken med näsporer lika stora som a-brunnslock kanske det är overkill att korka upp en Clos La Madeleine Grand Cru. Men i soffan till fredagsmyset kan man väl ändå unna sig något annat än surt bag-in-box?

Det är så jävla synd bara att det inte går så bra att kombinera alkhol och träning i en sådan mån. Annars skulle jag vara full redan nu.

I dag måste bli en bra dag. Den började så fantastiskt. Inte nog med att DN kom i tid, de spelade ”Sounds like a melody” på Vaken med P3. Anno 2010. Kan det bli mycket bättre? Än gröt och ”Sounds like a melody” på en och samma gång? Jag tror inte det.

Det känns pirrigt att skriva att det här troligtvis blir en bra dag. I morgon ska jag utvärdera och ge betyg.

Om jag skulle skriva en bok om mitt gudsförgätna liv skulle det nog stå såhär på baksidan:

Sofie är snart 29 och inbillar sig att hon måste flytta till Indien ett tag för att kunna bli lycklig. Dels för att ”vidga sina vyer” som hon gärna uttrycker det, men dels också för att slippa de här lite nedlåtande blickarna när hon pratar om sin torftiga bakgrund. Hon är trött på att max ha färdats två mil. Från förorten in till innerstan.

Hon tror också att i Indien kommer hon att hitta en annan mening med livet än mat, och på en vanlig torsdagkväll kommer inte Criminal Minds vara höjdpunkten. Sofie vet inte riktigt vad som egentligen väntar bakom ridån till sitt nya, fantastiska liv. Men hon vet att allt kommer att bli bättre. Det måste det bli.

Jag tror att jag har hittat meningen med livet. Det kan vara något så enkelt som Dubbeldusch. Messias förklädd i en plastförpackning har kommit för att rädda mig.
Han:
*Är billig – utan att kännas billig
*Rak, enkel och snygg
*Har en praktisk medföljande krok
*Doftar som jag kan tänka mig att Andreas Lundstedt gör i videon till ”Start the fire”.
*Är både schampo och duschtvål på en och samma gång.
Jag längtar tills i kväll då det är du och jag, Dubbeldusch …

Nu gäller det. Antingen fortsätter orden vara som en dramalärares svepande hand eller så klipper jag mig och skaffar ett jobb. Jag har ju gjort det så många gånger bara. Klippt mig. Skaffat jobb. Klippt mig. Skaffat jobb. Klippt mig. Skaffat jobb.

Faktiskt mer effektivt än man kan tro. Det funkar! Prova du också.

Nä, nu bär det av uppåt. Insikt: Vill man inte ens ta i botten, då är det ju rätt glasklart att det är klättra som gäller. Dock inte på berg och klippor. Träd däremot, är helt rätt just nu, ta i trä. I dag sken solen in genom fönstret för första gången och för första gången på länge fanns hopp.